Travelblog Travellink icon
Travelblog Travellink
  •   4 min. läsning

God fortsättning på er! Vi börjar det nya bloggåret med ett gästinlägg från Sofie Öberg som bloggar från en resa till Brasilien.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har anlänt med långfärdsbuss till Brasiliens östra del ”Costa do Cacau” (kakaokusten) i en liten färgstark surfarby som heter Itacare precis söder om Salvador i Bahia.
Det doftar av blöt regnskog och de palmklädda stigarna är fyllda av stora röda lerpölar som jag måste hoppa mellan för att inte bli blöt om fötterna. Någon sjunger och visslar oblygt bredvid mig på gågatan. Att jag ska stöta på någon svensk här känns osannolikt men tydligen ska svenska kändisar ha investerat i lyxvillor i trakten.
Jag går förbi en butik som heter ”Itacaré cacau” och jag dras in som en magnet bland alla färska chokladkakor. Vilken lycka!
Jag har lärt mig att ”amargo” betyder bitter på portugisiska och jag känner mig stolt att jag förstår vissa andra ord som butikspersonalen säger.
De visar mig kakor med ananas, kokos, mjölk, cashewnötter och paranötter och jag får smaka på kanderade kakaobönor. Det är himmelskt gott och
jag vet med mig att jag med all säkerhet kommer att komma tillbaks. Troligtvis imorgon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Itacare

Det pågår är en gastronomisk matfestival just denna vecka och stan erbjuder utsökt god fisk med kokos, grillade räkor och andra lokala läckerheter. Efter en vegetarisk pizza och tamarind-juice på restaurang Naturalmente så går jag till mitt pousada som ligger på en bakgata. Gästhuset är omgivet av regnskog och fågelkvitter som blandas med avlägsna rytmer av samba.

Brasilianskorna hälsar mig välkommen genom att överrösa mig med kindpussar när jag sträcker fram min hand för att hälsa. Det blir långa högljudda diskussioner om Brasiliens utmaningar vad gäller miljön. De berättar för mig att det inte finns någon återvinning här i byn. Till och med i vissa större städer måste man själv vara engagerad och ringa företag för att transportera bort skräpet för återvinning, men det är ändå inte alltid som de har möjlighet att hämta överallt. I så fall måste man istället själv köra iväg det som man vill bli av med. Det är omständigt och man måste ha tid och lust.

Vi kommer också in på en diskussion kring överkonsumtionen av plastpåsar här i landet. Hur man ett år försökte lagstadga att ta betalt för plastpåsar i affärer, men att folk blev så pass upprörda så att de efter ett tag fick häva lagen. Förändring gör ont och tar tid.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Kokosnötsodling

Jag påpekar att det inte verkar så lätt att få tag på ekologisk mat här i landet och en av tjejerna menar att det än så länge är en kostnadsfråga för företagen och att det kan vara riskabelt att vara pionjär även i liten skala. Hon menar att det bästa är småskalig agro-ekologisk tillverkning, utan några kemikalier och en produktion i harmoni med naturen för långsiktig hållbarhet. Jag tänker att det är något jag måste lära mig mer om.

När jag frågar om varför det var så enormt mycket skräp längs med vägarna säger tjejerna att det nog beror på okunskap att folk kastar saker överallt. Att man tar paradiset för givet och att man tror att skog och hav är så pass stora att det inte gör någon skillnad. Det som ändå väger upp lite är att det inte finns lika mycket emballage till maten här till skillnad mot t.ex. USA och att man i Brasilien inte lämnar ett lika stort fotavtryck som konsument pga att många är så fattiga och i större grad använder oraffinerade basvaror.

En av tjejerna säger att hon är med i en stor anarkistgrupp som reser helt utan pengar för att göra sig fri från vårt normala kapitalistiska system, hon berättar att hon istället byter till sig mat m.m. genom att t.ex. erbjuda
små böcker som hon själv skriver. Hon vittnar om att det oftast är de fattiga som är mest villiga att dela med sig då de vet hur det känns, och att hon ofta liftar och får gratis mat, boende och vatten. Hon säger att det finns mycket mat som går till spillo pga restriktioner. T.ex. kan någon som äger land erbjuda henne att få plocka frukt gratis men att detta inte är tillåtet pga lagen. Hon menar att det finns otroligt mycket runt omkring oss som vi inte vet om att vi faktiskt kan äta. Jag kommer att tänka på alla överlevnadsprogram som jag brukar se och tänker att hon alldeles säkert har rätt.

kaffe
Brasiliansk frukost

Till frukost nästa dag njuter jag av färska exotiska frukter såsom papaya, ananas och apelsiner till en kopp nybryggt brasilianskt kaffe. Jag tar en snabb dusch (utan den obehagliga elektriska vattenvärmaren) och därefter beger jag mig ner mot stranden för att njuta av en kyld kokosnöt medan vågorna slår in, en efter en. Hela kusten möts av en enorm atlantregnskog och palmerna ovanför mig vajar i vinden, ”Mitt hemliga kakaoparadis” tänker jag och ler brett.
Jag glömmer helt bort myggbetten och inser att jag lärt mig hur man kopplar av. På riktigt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

footer logo
Skapad med till dig