Det finns ingen sport som passar så bra att ta med sig på resan som löpning. Det är enkelt att packa ner löparskorna och springa kan man ju göra i princip var som helst, oavsett om man befinner sig mitt i en myllrande stad eller om man tältar i fjällmiljö. Men vilken är världens bästa stadsmarathon? För att ta reda på det slängde vi ut en fråga på twitter.
Responsen var överväldigande och vi blev tipsad om såväl Frankfurts marathon (platt som en pannkaka) Amsterdam (lagom med folk) och St Petersburg (vackraste banan). Många vittnade också om att New York marathon är det allra bästa så nu finns en resa inklusive marathon i New York på reselistan.
Vi fick en intervju med Marcus Nilsson som skrivit böcker om löpning och sprungit över 15 marathon utomlands. Han om någon borde väl veta vilket som är det bästa loppet.
Vart kommer ditt stora löparintresse ifrån?
Jag upptäckte redan som grabb att jag var bra på att springa och sökte mig till en orienteringsklubb. Där fick jag börja tävla och jag älskade det. Jag får väl erkänna att jag var lite träningsskygg på den tiden men i sena tonåren började en av mina klubbkompisar satsa hårt och drog med mig i den satsningen. Plötsligt nådde jag en hög nivå i löpningen och det var så otroligt roligt. Jag ångrar att jag inte tävlade på bana på den tiden för min kompis, som jag sprang ifrån på träning, gjorde med nuvarande mått riktigt bra tider. Då tyckte jag att jag var för dåligt för att jag skulle vilja prova. Tyvärr vred jag sönder mitt ena knä (under curlingspel) när jag var i kanonform och tröttnade eftersom jag hade svårt att springa så bra som jag ville. Men jag saknade löpningen väldigt mycket och efter många år och en knäoperation kunde jag börja om igen från noll i vuxen ålder. Och jag älskar det! Både min egen löpning och idrotten som sådan.
Du har sprungit över 15 marathonlopp runt om i världen, vilken är den bästa staden att springa i och varför?
Boston Marathon var en dröm för mig att springa. Det är världens äldsta maratonlopp och med en stad som verkligen går in för det. Känslan är att hela staden sluter upp runt loppet och det är häftigt. Dessutom är det väldigt prestigefyllt bland amerikanska löpare och dom som klarat kvalet kommer från hela landet för att springa. Man möter så många människor. Att det dessutom är ett av de fem stora loppen i världen och att jag blivit bästa svensk vid ett tillfälle gör inte upplevelsen sämre. Jag intervjuade en av de mest legendariska maratonlöparna i historien, Bill Rodgers, och jag tycker att han sammanfattade det bra när jag frågade honom om varför man ska springa Boston Marathon. “It’s history man.”
Och såklart, vilken är den sämsta eller kanske konstigaste staden att springa i?
Jag tycker nog att alla städer jag sprungit i har bra lopp att springa men att jag lyckats pricka riktigt busväder i Rotterdam två gånger om gör att det får rösten på den konstigaste staden. Det kan verkligen blåsa där!
Har du nåt önskelopp som du skulle vilja springa?
New York Marathon står högst på listan över lopp jag tänker springa, men jag har alltid sagt att jag ska spara det tills jag blir 50. Det loppet vill jag uppleva, inte prestera på.
Du ägnar dig också åt fjällöpning, hur skiljer det sig mot att springa i en stad?
Det är något helt annat, en frihetskänsla. Plötsligt betyder kilometertiderna ingenting utan det är på något sätt jag mot bergen. Eller med bergen, det är jag och naturen. Jag älskar berg och kan både plågas och njuta fullt ut på en och samma gång. En stadsmara är häftig men jag blir inte hög på livet under tävlingens gång på samma sätt som jag kan bli i bergen. Att kasta sig utför en lång och brant backe i full fart är skithäftigt.
Om du måste välja, fjäll eller stad?
Skulle jag tvingas välja skulle det nog bli fjällen, dom kan jag inte vara utan. Men jag behöver kontrasterna!
