Vi landar senare än beräknat och ber vår chaufför stanna på vägen till Beruwela så vi kan äta någonstans. Utanför hålet i väggen står tuktuks på rad, ögonen får en chock från den svarta natten in under lysrören. Men där vid bordet med färgglad vaxduk får vi kanske den bästa maten på hela resan. Daal, den klassiska linsgrytan och nybakade roti. Vi bjuder chauffören på kaffe, pratar en stund om hur landet förändrats sen kriget och åker sen vidare söderut längs västkusten.
Vakna i paradiset CocoVilla
När man skumpat fram sista biten längs staket av korrigerad plåt, rostiga skyltar och verkligen tror att man åkt fel känns det overkligt att slå upp dörren på morgonen, har vi drömt, eller kanske dött och kommit till paradiset? Vi hasar oss från vårt lilla hus till verandan där andra nyvakna gäster hälsar vid frukostkaffet. Miniresorten har bara fem rum och familjekänslan är varm men utan problem att lämna dig ifred om du vill. I trädgården finns solsängar, en utomhus-gym och en liten bambudörr ner till stranden. Där är det fotbollsmatch mellan byns barn på båda sidor, vi är rätt ensamma turister på stranden och slänger oss i vattnet för att vakna på riktigt. I den minimala receptionen finns också en liten shop med hantverk och flaskor med virgin coconut oil, den absolut bästa som ger dig allt din hud kan behöva. Jag kan inte motstå att köpa med mig en och vi får strax ta farväl och fortsätta söderut, vi har en surflärare som väntar.
Med 21 miljoner invånare på en ö som bara är ca 40 mil från norr till söder förstår man den konstanta bebyggelsen, det är inte många meter där det inte står ett hus. Ändå känns det aldrig hetsigt med folk, Sri lankeserna har spritt ut sig jämt på den gröna ön och är nyfikna, vänliga och hjälpsamma. Vi passerar Galle som är en av de större städerna på södra delen av ön och kommer strax fram till Ahangama.
Surf is up i Ahangama
Det är omöjligt att stå emot Rajihds leende när han möter oss i sin surfshop, eller surfhydda är ett bättre namn. En 28-årig kille som byggt upp sin verksamhet med lokala surfare som instruktörer. Erfarna elever kan dra ut direkt utanför shopen, för de som behöver lite lugnare vatten kan man gå till stranden bredvid eller så kör surfskolans tuktuk dig till bästa vågorna för dagen. Rajihd och de andra lärarna är provocerande starka och står i vattnet bakom oss och skriker ”now, four strong paddles” när vågorna kommer. Nu är vi inne på det svåra, att ta vågen i tid och att ha tillräckligt mycket fart för att inte missa den. Efter två timmar i vattnet, en hel hög med svordomar och några riktigt bra vågor får vi en nyöppnad kokosnöt med sugrör i.
Yoga med djungelljud
I Anhangama finns många hotell längs stranden, vill man träffa likasinnade och hänga i en miljö med mer kollektiv-känsla finns Camp Poe hundra meter in i djungeln. Som en oas mitt i det gröna ligger en liten pool och ett stort vardagsrum där man kan äta, hänga, läsa och boka in sig på aktiviteter. Rummen är små hyddor som ligger runt omkring och lite avsides ligger också en yoga shala där det ges klasser två gånger om dagen, naturligt djungelljud ingår!
Svenskt kaffe på hotellet?
Efter några dagar med Sri lanka kaffe kan man behöva en fix av starkare vara. Rajihd fattar precis vad vi menar och stannar till på Ceylon Sliders som har både espressomaskin, avocadotoast, roof top yoga och minimalistiska rum med utsikt över vågbryten. Det är inte helt oväntat ett svenskt par som har grundat det här stället. Den noggrant kurerade butiken med smycken, kläder och te har såklart också varit med i diverse designtidningar, här känner man sig som svensk med andra ord helt hemma. Efter en dubbel macchiato är vi redo för resans sista lektion.
Tågluff tillbaka i tiden
För att ta oss upp till Colombo igen hoppar vi på tåget. Det är fullt i kupén men det är bara skönt, den bästa upplevelsen får du av att stå i gången vid trappan. Det kostar 15 kronor per person att ta sig upp till huvudstaden och man får inte ha bråttom, resan som ska ta fyra timmar får ibland oförklarade stopp på vissa stationer. Men vad gör det när man kan träffa en australiensiska som jobbat på hundhärbärge och bevittna två främlingar mötas och dela på ett tågvagnssteg, den filmen är jag gärna med i, även om den är lång.
Maxa packningen i Colombo
Colombo är kanske ingen attraktion i sig, men har man några timmar över är Paradise Road Galleries en fin butik och restaurang som för tankarna till den gamla kolonialtiden. Traditionell mat från Sri Lanka och en tårtbuffé som gör det svårt att välja. I butiken finns hantverk, porslin, spa-produkter och kryddor att ta med sig hem. Jag packar ner så mycket curry och Ceylon-kanel som väskan tål för att återuppleva paradiset så ofta som möjligt hemma igen.
